Ljudlara. Vocalforandringar. 27 H^». En annan forlangning ar den, som werkstalles medelst wipa, pa vocalen foljande, consonalwcombinationer. Sa ar det brukligt, att », o, u fore l med pafoljande labial ell. gut tural (lb, lp, If, Iv, lm, l^, lk) samt 8 (ls) forlangas. Er. B^lilk f. «Hall, eg. 8ilk; als, eg. »lk; linlm, eg. uolni; bulk», eg. bulki. Dock far anmarkas, att af denna forlangt ning ej minsta spar finnes pa runnnscriptionerna, emedan twar t om stera ypperliga handskrifter och de basta munarter i Nor rige alls icke erkanna forlangningen, utan lata s^alkr fa om ljudet, sjiilk) s^olsum. Man borde derfore rna handa icke ac centuera vocalen i dylika tillfallen, afwensom detta nu mer i de basta editionerna icke heller sker fore uk, «F, ehuru Island ningarne låsa llin^, I,aul«, ja lill och med hafwa ett eget om ljud — au; s. lanFr, fem. l»Uu^. I F. - Sw. tyckes stafwelsen an^ hafwa uttalats »NF, ut an eg. forlangning. Anm. noin. propr. af o^-n , skrifwcs och uttalas ofta §. 33. Forkortning och elision. Forkort ning nuraffar- stundom i nomina, der position framkom mer «genom fierionen; ty såsom regel galler, att positionen, i synncrhet l och n ester muta, och i alla contractioner efter 31, fordrar kort forutgående vocal. Sa har F6Vr, neutr. Fatt, lniN) hin, mase. lniun, hin») neutr. mitt, hitt; litlll, pl. fem. -^Mssr; ueilaFr, swag form belz;» m. m ., afwen lieila- Da w skall forkortas, blifwer det e, t. eir. Freuglir af f. <ir<Nnl»nll, norreuir, contr. nornir f. norrlNnir, o. s. w. Omwandt finnes HnLlFi f. Hel^i. Elision af » och u i fiexionsandelser egcr rum, da de folja omedelbart efter » och icke sallan efter 6 och u. T. er. lsl>H f. 8^li», BilM f. BHUM) Bll6lU f. sIIUUIU, l«UU» f. IIUIIIN. I dcrivationsandelser, sammansatta af l, n, r, med for, utgaende vocal (»F, al, i^, il,, ul, an, in, nu, »r, ur) bort faller under fiexionen, der sterionsandelserna borja med vocal, (efter 31), ofta t. o. m. fore r och der ingen andelse bifogas, derivations-vocalen. T. er. kaVall, dat. li»Ql>; bitill (betsel), dat.
