28 Ljudlara. Vocalforandringar. liitliz Hol<ull (jokel), n. pl. Hijl^l»r; g^tsnn (afton), d. «ntni; y^inn, d. «Vni; l«»m»rr, uamri, och sa widare; och i norn» s»»Fl f. luF»i; l»r»sn f. urakan; «kr f. »ll»r; uelgi f. l»ei' Formerna He, ze, H, talas i allm. aldrig, utan ombytas mot blotta i) s. vili f. vilji. Got. viIHZ; LrVi f. fjerVi. §.34. Brytning afi(se§. 2) qwarblifwerisittfor stå stadium eller såsom Ha (H») regelmastigt fore 11, rr samt l och r med andra consonanter. Fore nn och n med andra conso nanter bibehalles det ursprungliga i, utom i F. -N . verb. intr. brenna, der F.IS. dock har drinu». For de ofriga enkla, dubbla eller combinerade consonanterna wacklar F..- N. mellan i och e samt begagnar Ha oftast blott i nomina, der u spelar hufwudrollen i declinationen (alltsa fem. och neutr. af lista och mase. och fem. af 2:dra deel.); s. f. Fllu, l^olr f. ki» lur, l,H»rt» f. lnrt». 3)fwer allt, der fiexions^andelsen borjar med i, eller der omljudet egentligen skall werka He, Zterwan^ der i; t. ex. lilvi, af sjorVr, egentl. HerTi, likasom ineFi af MOFI- . I F.- S. finnes, som redan ar anmarkt, langt oftare bryt ningen H» eller H», i synnerhet framfor x (): F», l«8, li»), f. sH»x, eg. sil,»; framfor t s. H»t, F.N . let^ eg. tit, framfor k s. H»k, eg. ik, F..N. ek. Anm. Ljudet af j framfor i, eller » ar i F. -S. sa angenam-t, att j andock instjuteZ, aftven der det ickc stulle wara, t. ex . sj«! f. s^l, F.-N. «al (eg. «!^vl); g^iiiil, f. ziiljl». §.35. Omljud fororsakas, som redan ar anmarkt, wid ett antingen i Derivations- eller F l eri o n s-andelstr ef ter sjelfwa stammen foljande i (H-) och u (v). Forn-Swen skan kanner, som ock redan ar sagdt, icke nagot flexions omljud, utom af i. FlexionsiomlMet eller egentliga omlju det ar redan beskrifwet §. Dock fcir destutom anmarkas, att » i fienons-andelser, da det skall omljudas, gar ofwer till u, icke u, s. elslluVum, icke elskoTum. D e riva tions^ om lj ud e t, hwilket man ock kan kalla
