32 Ljudlara. Orthogr. variationer. detaf6ariGottl. s. n>t» f. l,«ta. I witza ord, der eljest brytnings-e finnes i F.-Sw., har Gottl. i, s. ir f. er, iru f. eru. Deremot har afwen i Gottlandskan formen of tast blifwit (skrifwes s. ): liiernsklil, )'. li^arnsllal; ja till och med ier, ieru ()! Mr, f. ir, irn. h. 38 . Orthographiska variationer wid be< gagnandet af consonanter ega ofta rum. I de aldsta handskrifterna och pa runstenar kannes icke endast sedermera ombytes i F. -N . B standigt med ck; i F.S. qwarblifwer h, tills det ombytes med 61,, dock icke forr an i 13:de seklet. Afwen nytyas i F. -S. Fl» oftare an i F.M . I korta stafwelser och fore andra consonanter har V i F.N . ofta gatt ofwer till -r, t. ex. l,»lir f. l»»ti6. Afwen finnes detta wacklande mellan V och r uttryckt: Yr, Bu, V», t. er. Außrs, FuVes, FuVus, FuV»g; 6Vrl» f. 6o!». I de aldsta handskrifterna begagnas icke k, endast e ps Anglos. wis. Sedermera nyttjas e endast wid fordubblande af k, el«. Da l uttalas v, skrifwes ofta kv, ku, s. kakv», l»»lu» f. l,»k». kn och mn begagnas ofta om hwarann, s. nakn och n»mn; F.iS. begagnar endast mn. Da en annan consonant foljer efter m, inskjutes ofta ett l» eller n, s. 66mur f. clomr, n»mnn f. namn, synnerligast i F. --S. I stallel for 8t sattes ofta x, s. n»k»2 f. linlast; i F.- S. 8, s. N»l»8. I slutet af stafwelserna »V, iV, «V sattes ofta t, s. at, it, ut, och omwandt. Manga andra forandringar, hwilka, synnerligast i Forn< Swenskan, aro allmanna i anseende till handskrifternas ringa alder och sprakets borjade ofwergang till' det nyare, såsom eli^ sion af final r o. si. i flcxioner, och andta dylika, kunna ej har upptecknas, meil aro i allmanhet mycket latta att kanna och corrigera.
