Ljudlckra. Vocalforandringar. 31 Likasa, att formerna BUNr, Bu^6r och dylika bestH pa en gang. I mycket gamla handskrifter, afwensom i Gotiskan, an wandes wld wil?a tillfallen 6 for ii, o: aa contraheras till u. Ex. ttskou for Illikon, 6 f. a (omwandt f. Ollill -, eg. Likasa sattes pa Anglosaxiskt wis li i stallel for Li, o: ur sprungl. ai contraheradt till li; t. <r. allmannare an horleikr, tliku f. teikn (och omwandt Oleilr f. <)lal,). Pa detta satt sker det, att orden lleil»z;r, eg. llailLAr cllcr ll»i -l lFv, kan erhalla formen l»elF» och I,WIF,') ty af ll^iliz;r bil das lililiFr, 1,6!!F1>, llwl^r, forkortadt Ilel^r^ liel^i. Detta forandringssatt eger i F.S. alltid rum med diphth. i»'l, sammandr. o; likasa med »i i ordet »^a f. e^». Genom forblandande af 6 och a ar ock uti Islandska ut^ talet inkommen och redan i handskrifterna charakteristisk en i> dentifiering af w (oe) med le (ae), t. ex. llNuia f. «ioem», l«;llr f. luekr (och omwandt lilwK, f. l^lNVi). Analog harmed ar ock Islandska uttalets forblandnmg af i och in och o/. Sa skrifwa Islandningarne nu e^rir (2 lott) och e^r (koppar) eller eirir, eir, ehuru det sednare rattast skrifwes eir. I F. -S. ses bast skiljaktigheten; det forra skrifwer l>r'lr, det andra er. I F.- N. finnes e')s oftast skrif wet l«^) enligt uttalet. I alla andelser variera i och o, u och «, s. KllvVl och lilN^e, liouun^uni och lionongom. Nattast ar dock att bei gagna i och u, såsom de renaste formerna, ofwer allt, der det pa nagot satt kan ske. Emedan detta o, det wanliga e f. i och e, uttalas oppet, forekommer det ock ofta skrifwet N (se §. 8, li, Anm.); hwil ket rent af ar ett orthographiskt fel. I F..- S. finnes icke sallan of. s. kornist f. f^rnlst. Om Gottlandskan ar redan taladt, huru hon behsller diphthongerna ai och au, det sista med omljudet «v. Gottt landskan ar sa mycket benagen for diphthonger, att hon till och med gor 6 till en diphthong, hwilken skrifwes au, men dock rattare borde skrifwas ou, s. HouV» f. l)^6V». Omlju.
