Verbalfiexion, jtark. 39 i denna klap eger rum, ty pr»et. sing. och prsst. plur., hwilka i de forra klasterna alltid hafwa inbordes skiljaktig vocal, haf wa i denna klatz bsda urspr. uu. Alltsa ursprungl. 2 UU U»I 2. Men uu blifwer alltid sammandraget till 6. Att detta 6 ur< sprungl. ar uu, icke s», ar en foljd af astjudets charakter att variera i atminstone twa sarskilda vocalklatzer. Afwen har forn^ Hogtyskan har uo. — Ord med F eller K i rotstafwelsen er hslla, genom det i F ell. ll gomda ljudet af H, omljud i prsL terit. partic. Eljest kunna afwen har verber med afiednings-j betraktas, utom infinitiven, sssom saknande t. ex. lieH» s. bak». Ex. »!» Ol oiuin glinn^ k»ra sa^' lnruiu larinn grnsa Arol zrofulu gralinn ceg.H.- uF.§ .l9) (§.24) gla «lo zlogum slv^iuu, (eg. ziaz», §. 19) Med afledningsivocalen (eg. kahg) sverjH «ur (eg. sv»rja) (eg. «vor) FS. IN» !o FN. lil-vja lil6 (eg. ki2Fjl, klaja) «urum zvuriuu lozuul liiAlNli -lilozul» nlegintl FN. He^ll (eg, ligyji,, 62U)«) v6x vuxum I^a ok, ol^uN cli.inn kolum lllltinn (eg. ck»vinn
