Sida:Fortuna.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
122

nästa litet dyrare, så var ju det själfva handelns princip, helt och hållet fair play.

Han sade derför slutligen i en lugn, välvillig ton:

»Jag vill öfverlåta till er dessa fem aktier för ett tusen och femtio kronor pr aktie; det är fem procent öfver inhetaldt belopp.»

»Stå de inte högre?»

Professorn kände i det samma, att han hade varit dum; han kunde ha begärt mycket mera; men han svarade:

»Jag tror nog, att om man utbjöd Fortuna-aktier på marknaden, skulle det visa sig, att de stå högre, men —»

»Tusen tack! Jag förstår; det är mycket vänligt af er;» Morten Kruses ansigte blef nästan småleende, i det han grep i bröstfickan, och tog upp sin plånbok.

»Se, det tycker jag om», utropade professorn, »kontant betalning!»

Och medan han med affärsmässig långsamhet försåg hvarje aktiebref med sin transport, räknade Morten lika långsamt upp de femtusen kronorna i stora sedlar, derefter öfverskottet i mindre; det blef 5250 kronor.

Professorn såg, att det fans mera i plånboken, och då han hade lagt pengarna under