Sida:Fortuna.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
123

en brefpress och lemnat den andra aktiebrefven, sade han:

»Ni har väl placerat en del af er hustrus förmögenhet i er herr fars affär?»

»Nej, min far säger, att det passar inte i hans affär.»

»Det kan jag nog tänka mig«, smålog professorn. »Jörgen Kruse har visst godt om pengar.»

»Tror ni det?»

»Er far är visst mycket rik; men han borde ju ega dubbelt så mycket.»

»Hur så?»

»Han kunde ju genom att placera sina medel i nya företag tillsammans med driftiga män otvifvelaktigt uppnå en dubbelt så stor årlig inkomst.»

»Tror herr professorn verkligen det?»

Morten funderade ännu på detta, medan han knäppte sin öfverrock och tog afsked.

Men i det de öppnade den lilla dörren ut till trappuppgången, for ett skarpt, skärande skrik genom huset.

Begge herrarne stannade och betraktade hvarandra förläget, mycket flata vid tanken på detta samtal, som började så fromt och slutade med procent och pengar — i synnerhet