Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
VIII.
Våren kom tidigt, men långsamt, det var ännu tämligen kallt om morgonen, då Abraham gick till fabriken.
Men luften var frisk och lätt, och en lycklig tid var det för honom. Medan Clara var sjuk, och det räckte länge, bodde kan på sitt så kallade kontor, der faderns böcker stodo, åt nere hos professorn eller kvar som helst och njöt en ungkarlsfrihet, som han fann stort behag i.
Sin hustru fick han deremot sällan se, hon tyckte icke om, att han kom in. Det hade försiggått en förändring med Clara; hon hade blifvit eftertänksam och låg helst alldeles tyst.
Hon hade lidit förfärligt; hennes fina och föga utvecklade kropp hade blifvit så misshandlad, att hon tyckte, att hon aldrig mer kunde bli sig lik igen.
