Sida:Fortuna.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
131

till verlden», svarade Kruse småleende, »qvinnorna hålla sig dessutom bättre».

»Åh, långt ifrån! Qvinnorna åldras först.»

»Ja, en och annan, men se t. ex. på fru Gottwald.»

»Fru Gottwald!» utropade Abraham, »hon ser då lika gammal ut som du».

»Åh, sådant prat, sådana dumheter !» utbrast Kruse plötsligt och for upp. »Fru Gottwald ser sannerligen lika ung ut som din hustru.»

Abraham gjorde en komisk min, lät pipan falla ur munnen, spärrade upp ögonen och utropade:

»Eldsvåda i gamla träruckel!»

Men då blef den hederlige Peder Kruse alldeles förtviflad, han bannade och svor förfärliga kötteder.

Han hade blifvit fru Gottwalds hyresgäst och bodde ofvanpå i de tre små rummen. Hvarför han hade flyttat hemifrån, der modern så gerna velat behålla honom, var det ingen som visste bestämdt; men Abraham drog af något ord den slutsatsen, att Morten på ett eller annat sätt var skuld till flyttningen.

Om sin broder Morten talade Peder Kruse icke gerna; deremot sysselsatte han sig mycket med sin nya värdinna, och Abraham fick