Sida:Fortuna.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
177

hans oförlikneliga fräckhet gentemot qvinnorna gjorde honom rent af oemotståndlig.

Bland män var han munter och rå, full af de värsta historier, en präktig vän, färdig till allt, till att dricka och till att betala, hvilket han gjorde ur en tjock plånbok, der sedlar lågo blandade med brokiga blad ur kärlekens bok.

Mot Abraham var han alltid vördnadsfull och iakttog noga afståndet. Men just derför var Abraham, som icke tyckte om sådant, dubbelt vänlig och kamratlik. Och då det mer och mer visade sig, att Abraham passade bäst vid fabriken, intog Marcussen efter hand den plats på kontoret, som ursprungligen var tillämnad chefens son.

Men Abraham hade fullt upp att göra. Först och främst i sin dubbla ställning som fabrikens officielle föreståndare och hemliga läkare, vidare hade han en mängd arbete af olika slag som vice ordförande i arbetarnes förening.

Det var emellertid hans största nöje att syssla med sådana saker som arbetarnes sparpengar, sjukkassor och dylikt, liksom det också var genom sin ställning som ordförande, han kom i tillfälle att klarera Steffensens affär.

Då han nämligen hade gått några dagar

Fortuna.12