Sida:Fortuna.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
217

desto flere namn drog han in i kretsen af sina endossements; och då all omsättning gick i växlar, var det snart intet mera betydande affärshus i staden och i grannstäderna, som icke stod på något papper tillsamman med Lövdahl.

Men så länge bankerna och utlandet diskonterade utan knot, var detta sätt att anskaffa pengar så beqvämt, att få eller ingen hade kraft till att stanna i tid — icke ens då räntan började stiga, så att dessa pengar, hvarmed det så ogeneradt och lättvindigt spekulerades, voro i själfva verket så dyra, att de lemnade mycket liten chance till förtjänst.

Icke heller tycktes någon på allvar oroa sig öfver de utländska underrättelserna; den ena artikeln efter den andra föll femtio procent under en börsvecka: fotogen började, sedan försvunno millioner i järnvägsaktier, derpå gick kaffet fan i våld och sockret följde med; men ingen tycktes förstå, att detta var fara för allt och alla.

Det fans ej många näsor, som bankdirektör Christensens, och förtroendet till Carsten Lövdahl var så orubbligt grundfästadt, att ingen menniska tänkte på att underkänna hans namn.