Sida:Fortuna.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
218

Och för öfrigt behöfdes dertill mera mod än som vanligen finnes inom köpmansståndet, ty Lövdahl hörde till ringen, som styrde både staden och banken. Ett oförsigtigt ord mot en af de stora kunde vara tillräckligt för att man helt sakta och vackert skulle bli utvisad, afsöndrad och glömd. Och den, som då ej var stark nog till att stå ensam, han måste vissna och förkrympas, derför att alla källor stängdes för honom. Derför hördes öfverallt ingenting annat än loftal öfver denna storartade och för staden så välsignelserika verksamhet, de flitiga händerna, de många munnarna o. s. v.; och i dessa loftal öfverröstade man sig själf och sitt tvifvel.

Under alla andra förhållanden skulle uppgörelsen för sista året af aktiebolaget Fortunas verksamhet ha varit en händelse, som nog kunde uppfordra till eftertanke. Det hade varit en högst besynnerlig bolagsstämma.

Efter en nonchalant och kortfattad redovisning af Marcussen hade professor Lövdahl med beklagande meddelat, att Fortuna i år ingen utdelning kunde gifva.

Det blef en obehaglig öfverraskning för alla, och stämningen blef mycket tryckt; en och annan missnöjd röst försökte försigtigt att rikta några obehagligheter till direktionen.