omfånget af detta, hela stadens växelförbindelse hade han i sitt hufvud, och fastän han ju hade sett mycket af detta slag under sitt långa lif, var allt detta småsaker mot hvad som nu skulle ske.
Han skalf på målet, då han nästan högtidligt frågade:
»Ska’ Carsten Lövdahls växlar protesteras?»
»Ja», svarade Marcussen utan att se upp.
Gamle Taraldsen trafvade ut från kontorslokalen; men i trappan mötte han Aktiebankens vaktmästare;
»Är det sant, Taraldsen?»
»Nu ramlar hela staden», svarade den gamle och slog ut med armarna.
»Är det sant? Är det sant?» den frågan spred sig hastigt öfver hela staden; och då vissheten kom, stannade allt, hvarje arbete, hvarje samtal, hvarje tanke stannade, och detta nya upptog hvar enda menniska, ända ner till barnen, som med stora ögon och förfärande miner frågade hvarandra: »Har du hört, att Lövdahl har gjort konkurs?»
Klockan ett var Börsen samlad. Så plötsligt hade detta kommit, att konsul With, som blef helt och hållet ruinerad genom Lövdahls fall, endast genom ett tillfälligt
