Sida:Fortuna.djvu/229

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
231

sammanträffande på gatan med en bankdirektör hindrades från att infinna sig på Börsen.

Han vände om, gick hem och stängde sig inne på kontoret.

I börssalen var det tyst, och man smög omkring utan att se på hvarandra; de tyckte allesamman, att de plötsligt blifvit så luggslitna.

Bänkarna uppe i millionvrån, som den kallades, stodo tomma; och de medlemmar af ringen, som voro närvarande, föredrogo i dag att stå i grupper framme på golfvet.

Icke ens Garman & Worse satt på sin gamla plats; och från dessa tomma bänkar der uppe smög sig liksom en stum skräck utmed väggarna rundt omkring hela salen: ingen vågade sätta sig, det var som om de fruktade, att de icke buro, att alla bänkarna voro murkna, att en allmän bankrutt skulle sönderbryta allt och kasta dem alla öfver ända.

Ett par yngre köpmän försökte vara obesvärade, men de uppgåfvo det strax, och då deras röster åter neddämpades till de andras mummel, blef tystnaden dubbelt hemsk.

En och annan kunde ej stå ut längre, utan såg på uret och lomade af; och tre minuter derefter var salen alldeles tom.

Men om eftermiddagen sutto öfverallt i