Sida:Fortuna.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
232

staden bekymrade män inne på sitt innersta kontorsrum och ransakade böckerna, gjorde anteckningar, summerade ihop och skakade på hufvudet.

Och i alla bankerna voro direktionerna samlade; bankvaktmästarne kommo med den ena underrättelsen värre än den andra, telegrafpojkarne voro ej bättre, och de stackars direktörerna, som hvar för sig kunde ha nog med sina egna sorger, började darra för sin bank, allt efter som krets efter krets drogs in och uppslukades i den virfvel, hvari Lövdahl först hade gått till bottnen.

Från Christensens bank telegraferades det Europa rundt efter bankdirektören, som i år hade tagit sig en mycket lång efterkur i Italien. Och det var nästan som om hela staden kände en liten lättnad, då den underrättelsen kom, att bankdirektören redan hade lemnat Hamburg på hemresa.

Redan klockan fem hade man, förutom de otaliga småborgarena, som voro plockade, af konkurser följande: Carsten Lövdahl — med Abraham K. Lövdahl, aktiebolaget Fortuna, C. R. With, Randulphs söner & Comp. samt Jörgen F. Kruse.

Att Randulphs följde med With kunde man vänta; det var svågerskap mellan dem