som yrde honom i ansigtet; han kände sig så stark och full af hopp.
Han såg redan deras fridfulla hem i en af de mindre kuststäderna, dit äfven Steffensens skulle flytta. Den berömde professor Lövdahl skulle återta sin praktik och Abraham skulle hjälpa honom. Det blef väl omöjligt nu att ta medicinsk examen, men han hade ju sin juridiska, den måtte väl också kunna användas till något.
I denna stämning kom han hem i skymningen fjärde dagen efter konkursen.
Abraham gick, utan att bli igenkänd, uppför de mörkaste gatorna och kom fram till sin fars hus genom ett prång bakom trädgården. Hela nedersta våningen var mörk och gardinerna nedrullade; endast ofvanpå i hans egen våning syntes ett ensamt ljus; hans hjärta slog varmt: det var hans lille sons kammare.
I tamburen der nere studsade han öfver huru stort och tomt der var. Men genast mindes han det gamla skåpet, der hans mor förvarade duktyg. Det härstammade från morfar Knorr och hade varit i familjen öfver hundra år; nu var det borta; förmodligen skulle det med på auktionen, kanske var det redan såldt.
Abraham stannade och stödde sig mot
