förlåta hvarandra och börja en ny räkning, som skall stämma bättre — inte sant?
»Jo, med Guds hjälp», svarade professorn med en lång suck; det värsta var öfverståndet.
De stodo ett ögonblick alla tre hand i hand och betraktade hvarandra med småleenden, som nästan voro glada; det hade gått öfver all förväntan bra för alla tre, det första sammanträffandet, och hvar och en tog sitt hopp, men från helt olika håll.
Pigan störde dem med ett bud från advokaten Kruse, att kandidaten skulle ändtligen komma till honom genast.
Professorn ryckte till och såg åter ängsligt på sonen, men Clara sade till pigan:
»Låt budet svara, att kandidaten nyss är hemkommen; han är alldeles för trött efter resan till att gå ut i afton. — Det är verkligen också tämligen taktlöst att skicka bud efter dig genast».
Abraham tyckte också, att det måtte kunna vara tids nog i morgon; och nu började han att se sig omkring.
»Ja, du ser dig omkring,» sade Clara!» Jag har skickat allt, som skall säljas, ner i svärfars våning, der det står till auktionen;
