Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XV.
Då konkurserna slutligen stannade, så att man kunde öfverskåda olyckan, fingo sinnena mera lugn; de första hastiga omdömena förändrades; det kolossala omfånget af eländet, de stora omvältningar och förändringar, som man spått, allt krympte liksom ihop dag för dag och lifvet återtog ungefär sina gamla former, men i gråare färger.
Hatet och förlåtelsen samlade sig på vissa brännpunkter. Om professor Lövdahl var just inte mycket ondt att säga; den stackars mannens hår hade blifvit alldeles som snö på ett par veckor.
Det var visst mest sonen, som var upphofsman till det hela; en fritänkare var han och höll ihop med Kruse för att bedraga fattiga arbetare; de hade då också fått bevis på
