Sida:Fortuna.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XV.

Då konkurserna slutligen stannade, så att man kunde öfverskåda olyckan, fingo sinnena mera lugn; de första hastiga omdömena förändrades; det kolossala omfånget af eländet, de stora omvältningar och förändringar, som man spått, allt krympte liksom ihop dag för dag och lifvet återtog ungefär sina gamla former, men i gråare färger.

Hatet och förlåtelsen samlade sig på vissa brännpunkter. Om professor Lövdahl var just inte mycket ondt att säga; den stackars mannens hår hade blifvit alldeles som snö på ett par veckor.

Det var visst mest sonen, som var upphofsman till det hela; en fritänkare var han och höll ihop med Kruse för att bedraga fattiga arbetare; de hade då också fått bevis på