Sida:Fortuna.djvu/273

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
275

under denna tid fingo namn om sig att vara väckande.

Men i de gamlas hus förändrades allt; der var stängdt, släckt och tomt.

Så snart fru Kruse hade hämtat sig från sin ofantliga och oförstälda häpnad, befalde hon sin son Peder, att han aldrig med ett ord fick nämna den skuld, Morten hade i detta; hon hoppades, att för hennes yngste son skulle denna olycka blifva till välsignelse och räddning.

Men sedan grep hon verket an; och två dagar efter Jörgen Kruses konkurs hade både han och hustrun flyttat upp i det ena af de tre rummen hos deras son advokaten ofvanpå hos fru Gottwald.

Gamle Jörgen själf hade blifvit halffjollig, då han förstod det; ja, egentligen förstod han det visst aldrig. Ty hans hjärna, som alltid hade haft svaga punkter, tålde icke det oerhörda slaget: ett helt lifs arbete förspildt. När Amalie Katrine gaf honom en gammal kassabok att summera ihop, satt han med den hela dagen, tills de kallade honom till måltiderna; blott någon enda gång frågade han hemlighetsfullt, om det var Morten som stod i kryddboden nu?