Sida:Frälsningsarméns öfwerensstämmelse.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
14

bedrager sig sjelf i denna förskräckliga lära. Se också Rom. 7: 17 och 22, 23, der den troende Paulus säger: Synden bor i mig. Jag har min lust till Guds lag efter den inwärtes menniskan; men jag ser en annan lag i mina lemmar, som kämpar mot den lag, som är i min ande, och griper mig fången i syndens lag, som är i mina lemmar.

Men hurudan kommer till slut Herren Jesus att framstå för sådana menniskor? De hafwa i alla händelser icke som wi ett dagligt behof af Jesus. Wi behöfwa Jesus oaflåtligen till syndernas förlåtelse; men så är det icke för dem af frälsningsarméns folk, som hunnit fram till den fullkomliga heligheten. Jesus blir ju i sjelfwa werket öfwerflödig för dem. De behöfwa icke hans blod, de behöfwa icke syndernas förlåtelse, de behöfwa icke mer bedja den 5:e bönen i Fader wår. Om sådana menniskor bedja om syndernas förlåtelse, är det ju hyckleri. De kunna icke bedja om förlåtelse för synder, som de ju icke mera anse sig hafwa.

Tänk, hwilka lärdomar från lögnens fader!

Wågar du sluta dig till ett samfund, som på ett så wåldsamt sätt är i strid med Guds ord?

Med afseende på frälsningsarméns predikan skall jag endast göra uppmärksam på, att dess hufwuduppgift är att göra en stormlöpning på åhörarnes känslor för att försätta dem i den möjligen häftigaste rörelse.

Derför är det äfwen, som de låta alla dessa nyuppwäckta unga menniskor — till största fara för dem sjelfwa — uppträda med sina wittnesbörd. Dessa wittnesbörd, ofta 12 till 16 på en afton, äro mycket enformiga, och det egendomliga med dem är, att de allramest angå wederbörandes egen person. De tala mycket mer om sig sjelfwa än om Jesus. Det är det menskliga, icke så mycket det gudomliga, som skall uträtta något.

Men samtidigt med denna slags predikan låta de äfwen en triumferande glädje, som skall locka menniskor till dem, komma till utbrott, en glädje, hwilken, såsom en författare säger, icke blott är triumferande, utan tillika så stormande, att hwar och en nykter man och qwinna måste kunna förstå, att den icke är sann. Den är uppskrufwad och tillgjord samt gör derföre ett obehagligt intryck. Så war åtminstone förhållandet med mig, då jag war åhörare.