Jag skall här, innan jag går widare, endast med ett par
ord omtala, att armén också afgörande bryter stafwen öfwer
all föregående kyrklig utweckling, icke blott öfwer statskyrkan,
utan äfwen i lika hög grad öfwer sekternas frikyrkor.
Generalen menar, att alla de gamla stridssätten mot djefwulen
och werlden nu äro obrukbara. Likaså äro alla
trosbekännelser i arméns ögon endast betydelselösa former, och hela
den rika uppbyggelseliteraturen, t. ex. den engelska, har hon
alldeles icke bruk för. Undwik, heter det, alla de wanliga
religiösa böckerna, allt detta käringprat och pladder, allt detta
sockersöta och barnsliga tal.
Frälsningsarméns marknadsskrikande högmodsande.
Frälsningsarmén är också för det tredje angripen af en högst marknadsskrikande högmodsande.
Allt hwad armén gör skall offentliggöras, ja på det eftertryckligaste utbasunas. Huru stinker icke deras tidning ”Stridsropet” af det widrigaste sjelfberöm öfwer deras bedrifter. Jag läste för en tid sedan — det war i wåras — några underrättelser från Drammen och Fredrikstad. Från Drammen heter det: Seger! Seger! Seger! Wi ha under de ungefär 6 weckor, wi ha stridt i Drammen, sett 168 själar böja sig för Gud. Wi frälsningsfolk ha alltid seger, seger, seger, till dess det kommer bud om hemförlofning. Från Fredrikstad heter det: det är nu 8 dagar sedan wi begynte striden här. Lokalen har warit fylld till trängsel, wi ha erfarit Guds kraft ibland oss, och wi ha under denna tid sett 28 själar söka frälsning.
Om ”Stridsropet” heter det: ”wi trycka nu 6,000 exemplar — det war i wåras — halleluja! O Salomo! o Salomo! Här är något nytt, ”Stridsropet” har stigit med 700 exemplar på en wecka”. För att wisa, på hwilket sorgligt sätt de försöka uppwäcka en fåfäng täflan bland sina åhörare, för att få tidningen spridd, will jag citera följande anmärkning från
