Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95
I DET INRE AF ELDSLANDET.

Men här voro vi rikligt ersatta för hvarje möda. Man kan säga, att nära en tredjedel af det argentinska Eldslandet låg för våra fötter, och aldrig har väl någon haft en sådan öfverblick af detta land, som vi här hade. Norr ut åt alla håll ända fram till det nära 80 km. aflägsna Kap Sunday se vi lågt land med växlande skogskullar och ljusare band, som beteckna vattendragens dalgångar. Mot väster fortsätter höjdsträckningen, i söder stupar den öfverallt brant mot en betydlig dalgång, som på andra sidan begränsas af höga, delvis snöklädda fjäll. Nere i dalen rinner mot öster en flod, nu sedd för första gången, som utgjuter sig i en milslång sjö, hvilken synes ligga nästan vid våra fötter och på alla sidor omgifves af höga, branta, fint utmejslade fjäll. Blott på ett ställe ser man, huru den södra Cordillerkedjan genombrytes af en djup dalgång, genom hvilken rinner en flod, som förenar sjön med ett ännu mer betydande vatten, af hvilket vi blott se ett blånande stycke. Det är lätt att kontrollera, att detta vatten är Fagnanosjön och att sjön vid våra fötter var densamma, som från söder på afstånd blifvit sedd af gränskommissionens folk och af dem erhållit namnet Lago Solier. Det norra låglandet synes vara mycket fattigt på sjöar. Blott vid foten af bergskedjan, något i nordväst, ligga några täcka smålaguner, delvis skogomkransade. Det var desamma, jag sett under gårdagens ridt och för hvilka jag å kartan föreslagit namnet Lagunas suecas — »Svenska sjöarna».

Härmed var målet för denna färd vunnet: en direkt väg mellan Rio Grande och Lago Fagnano funnen, Lago Soliers läge bestämdt och landets geografi, geologi och topografi undersökta utefter hela denna linie, som var belägen så, att våra resultat kunde kompletteras med hvad man förut kände om landet. För vetenskapliga specialundersökningar var den punkt, där vi stodo, föga inbjudande, och efter att ha dröjt kvar blott en enda dag bröto vi den 27 januari åter upp mot norden. Vår väg var i hufvudsak densamma som på bortfärden, och efter en snabb marsch voro vi den 31 januari åter i Rio Grande och den 8 februari samlade i Páramo.

Raskt ställde vi vår packning i ordning och började sedan vänta på den utlofvade afhämtningsbåten. Och punktlig som ett urverk kom »Condor» till oss den 16 februari på hemvägen från en rundresa omkring ön. Ohlin var med, synnerligen belåten med resultaten af sin resa. Alla hade visat honom det största tillmötesgående, och särskildt hade han väl att tacka fartygets sekond, den svenske kaptenen Hydén, som var »pilote» i chilenska