Sida:Från Eldslandet.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
208
ELFTE KAPITLET.

berättelse, tror jag mig böra stanna vid ett försiktigt tvifvel, tills någon annan trovärdig sjöman lyckas framtränga 5—6 breddgrader längre än vi.» I detta hänseende synes han dock hafva orätt, och något skäl att betvifla sanningsenligheten af Weddells berättelse finnes alls icke. Möjligen var år 1823 ett lyckligt undantagsår — Morrells berättelse från samma år tycks också tala i denna riktning —, men om d'Urville haft till sitt förfogande ett godt ishafsfartyg och helst en ångare samt på lämpligt ställe kunnat forcera det isband, som låg framför dem, så hade han kanske också sedan i friare vatten kunnat fortsätta sin färd långt mot södern.

Och det dröjde ej länge, förrän ett sådant försök gjordes, visserligen äfven denna gång med ett segelfartyg. Det var den ryktbaraste och lyckligaste af alla sydpolarfarare, James Clark Ross, som, sedan han år 1842 vid Victoria land söder om Nya Zeeland kommit polen nära 4 breddgrader närmare än någon annan vare sig förut eller senare, vände sig till Syd-Shetland för att äfven där söka öfverträffa Weddells rekord. Detta lyckades visserligen ej, men följande iskanten framträngde han något östligare än dennes kurs till ungefär 72° s. b. alltså betydligt längre än någon annan utom Weddell i dessa trakter kommit. Hans vetenskapliga iakttagelser voro också särdeles värdefulla, fastän de öfverträffas af hvad han utträttade vid Victoria land.

Det är sålunda antagligt, att Weddells resa gjorts under särdeles gynnsamma förhållanden, men lika klart är, att dessa ännu kunna upprepas, och att göra om d'Urvilles och Ross' försök med en nutida, god ishafsångare synes vara en af de tacksammaste uppgifter för en expedition, som jorden erbjuder. Det gäller bland annat att bevisa, om en sjette kontinent existerar eller ej, något som nästan vederlägges, ifall man här skulle lyckas framtränga ännu några breddgrader längre än Weddell; skulle man där påträffa ogenomtränglig is, så är det dock numera en jämförelsevis lätt uppgift att bestämma, om denna kan härstamma från land eller ej. Äfven i detta senare fall torde sannolikheten för att man har en sammanhängande polarkontinent vara ganska ringa. Én så gynnsam punkt för studiet af denna fråga torde knappast annorstädes finnas.

Efter Ross' resa har ända till nutiden ingen större sydpolarexpedition kommit till stånd i trots af allt det intresse, som visats saken från nästan alla vetenskapers sida. De nyheter vi inhämtat ha alla kommit från några få hvalfångare, som under de senare åren här sökt sin jaktmark. Den förste bland dessa