var Dallman, som 1874 från Hamburg utgick till dessa trakter. Han har upptäckt och benämnt en stor mängd öar och hamnar, men af brist på instrument kunde han vanligen ej fastställa deras läge. Sälar och sjöleoparder anträffades i ej obetydlig mängd, dock icke tillräckligt för att betala expeditionens omkostnader.
År 1892 utsändes en hel liten flotta af fyra hvalfångare från Dundee till länderna söder om Kap Horn, där de vistades några månader i Erebus- och Terrorviken. Med expeditionen följde naturforskaren Bruce och Mr. Burn Murdoch, en artist, som lämnat en rikt illustrerad, särdeles intressant skildring af färden. På grund af ogynnsamma förhållanden blef dock det vetenskapliga utbytet ganska ringa, och ej heller lyckades man fylla expeditionens hufvuduppgift, att taga reda på den hval af ett utseende liknande de värdefulla »grönlands»hvalarna, som Ross trott sig se där nere.
Af åtskilligt större betydelse än någon annan antarktisk färd under det sista halfva seklet blef den af kapten Larsen ledda fångstexpeditionen med hvalfångarfartyget Jason under 1893—94. Under blott en månad, från midten af november till midten af december, vistades han i farvattnen öster om Syd-Shetland och Grahams land och upptäckte därunder talrika öar och sund, hvarvid iakttagelsen, att Ludvigs Filips land är en ö, torde vara den viktigaste. Vidare for han söder ut långs Grahams lands aldrig förut sedda östra kust, åt hvars norra del han gaf namnet Oskar II:s land. Utan att möta några hinder nådde han redan vid denna tidiga årstid 68° 10' s. b. Att Grahams land är en ö blir genom denna resa troligt — att vid en senare årstid i Jasons kurs söka framtränga så långt som möjligt söder ut är en uppgift ai det största intresse för en expedition, som därtill har tillfälle.
Af särskildt stort intresse äro Larsens iakttagelser öfver dessa trakters naturbeskaffenhet, gjorda under flera landstigningar och längre vandringar i land. Den viktigaste är väl fyndet af försteningar af troligen tertiär ålder, de första man hittills känner från sydpolarländerna. Ensamt intresset att närmare få undersöka dessa borde vara nog för att kunna föranleda en ny expedition till dessa nejder.
Den belgiska sydpolsexpedition, som under Gerlaches ledning afgått år 1897 och förmodligen kommer att inleda en ny æra i den antarktiska forskningens historia, har Syd-Shetland till sitt första mål. Dess utgångspunkt är Punta Arenas, där min följeslagare på den patagoniska resan, herr De Bray, åtagit
