Sida:Från Eldslandet.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
24
ANDRA KAPITLET.

pansarsköldar af forntidens oerhördt stora bältdjur (glyptodonter). För att hopbringa och undersöka dessa samlingar finnes en hel vetenskaplig stab, bland hvilka skandinaverna utgöra en god procent: hela den kartografiska afdelningen består nämligen af norrmän under ledning af kapten G. Lange.

I afseende på värdet af därifrån utgångna vetenskapliga arbeten öfverträffas emellertid ännu La Plata-museet af det i Buenos Aires, förut ledt af den berömde naturforskaren Burmeister och nu af professor C. Berg. Äfven här finnas paleontologiska samlingar, som utom Argentina ej äga sitt motstycke. På tal om landets vetenskapliga ställning må nämnas, att det äger två universitet, ett i Buenos Aires och ett i Córdoba. Nästan alla framstående lärare äro utländingar; argentinaren själf hyser nog en viss högaktning för vetenskapen, men ännu torde det dröja länge, innan han själf ägnar sig däråt.

Det är allmänt bekant, hurusom hela den sydamerikanska kontinenten genomstrykes af en bergskedja, till längd och utsträckning den mest storartade på jorden, i afseende på höjd den andra, stående tillbaka blott för Himalaya. Det är Anderna eller Cordillererna, med fullständig benämning las Cordilleras de los Andes, af hvilka ord det första helt enkelt betyder bergskedja, det senare är det verkliga namnet, lånadt ur inkafolkets gamla språk. Från den södra vändkretsen och ända ned till Magellans sund, 350 svenska mil, bildar den smala kuststräckan väster om de högsta topparna landet Chile, medan allt land öster därom tillhör och utgör den Argentinska republiken. Med sin areal af 2,900,000 kv.-km., sju gånger så mycket som Sverige (medan invånarne äro ungefär lika många som i vårt land), hör den till jordens större stater. Äfven oafsedt Cordillererna finnas på detta område bergsträckor lika höga som Alperna, men i stort sedt är dock det hela ett lågland, bevuxet i norr med halftropiska urskogar, medan däremot hela södra delen af landet från La Platafloden till de eldsländska Cordillererna bildar ett enda ofantligt stäppland af bortåt 250 mils längd. Af och till, särskildt i Patagonien, blir landet mera vågigt, men det är de jämnare delarna af detta slättland, som af argentinarne kallas »pampas». Blott på få ställen sticka där upp några verkliga bergskedjor. Till en af dessa. Sierra de Tandil, belägen omkring 30 mil söder om Buenos Aires, en sträcka som med järnvägen tillryggalägges på tolf timmar, gjorde jag min enda längre utflykt i det centrala Argentina.