Sida:Från Eldslandet.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
31
FRÅN BUENOS AIRES TILL ELDSLANDET.

hufvuduppgift att göra vakttjänstgöring utefter Argentinas kust, och det fingo också vi på ett mindre angenämt sätt erfara. Man hade fått höra talas om att där skulle ligga ett skepp för att idka oloflig säljakt, och ehuru det blifvit sagdt från början, att vi skulle gå direkt till Gallegos, fingo vi nu använda ett par dagar på fåfänga spaningar efter detsamma. Ej heller blef det något af med den direkta resan, hvilket emellertid hade den angenäma fördelen, att vi fingo se ett stycke äfven af det norra Patagonien. Den första plats, där vi inlöpte, var Puerto Madryn, hamnplatsen till en blomstrande åkerbrukskoloni af walesare vid Chubutfloden, dit en liten järnväg går, den sydligaste på jorden, så när som möjligen på Nya Zeeland. Vi befinna oss här i en af landets torraste trakter, där den årliga regnmängden knappt uppgår till 200 mm., och den märkvärdiga vegetationen bär också tydliga spår däraf. Klimatet är rent kontinentalt med mycket heta somrar, medan vinterkölden blir nästan lika sträng som nere vid Magellanssundet.

Om Chubut är karakteristiskt för det norra Patagonien, så är naturen i den plats, som vi därnäst besökte, Puerto Deseado, äkta centralpatagonisk. Vidt omkring utbreder sig den obegränsade slätten, betäckt af ytterst sparsam vegetation af låga krypande örter och gräs. Marken består af ett ofruktbart groft grus med små rundade rullstenar, polerade och nästan spegelglänsande genom vindens och solvärmens inverkan. Vi fingo också här pröfva på en af de äkta patagoniska sandstormarna: vinden var så våldsam, att man knappt kunde gå emot den, men än värre var det att möta de massor af stoft och sand, ja, till och med af småsten, som den förde med sig. För ett ögonblick var hela luften fördunklad; den fina sanden inträngde i ögon, öron och kläder och piskade i ansiktet så hårdt, att det förorsakade verklig smärta. Blott en kort stund varade emellertid denna företeelse. Underbart är det dock, när man ute på slätten öfverraskas af en sådan storm; man känner den, ser den kanske också, men man hör intet här, där intet träd, ingen hög växt, intet hindrande föremål står i vägen för luften.

Deseado är en af de mest isolerade platser på hela den patagoniska kusten. Dess betydelse ligger däri, att mynningen af Deseadofloden bildar en god hamn och att det i floddalen finnes gräs för litet boskap, men eljest existerar på ofantliga