Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
43
FÖREGÅENDE UPPTÄCKTSRESOR I MAGELLANSLÄNDERNA.

iakttagelser återvände han till Chile men möttes på vägen af stora svårigheter, så att vid framkomsten, utom honom själf, blott två af manskapet lefde, och äfven dessa synas hafva varit så försvagade af ansträngningar och umbäranden, att de inom kort afledo.

Ännu mera framgång hade Ladrilleros ryktbare efterföljare Sarmiento de Gamboa, som likaledes utgick från Chile och efter en resa, hvars skildring af kanalerna och sunden söder om 50:e breddgraden ända till den engelska Beagle-expeditionens tid bildade den fastaste grundvalen för vår kännedom om dessa trakter, på hösten år 1580 ankom till Spanien. Så stora voro hans förhoppningar om Magellans-ländernas framtid, att han kunde öfvertala konung Filip II att ställa medel till hans förfogande för att grunda en koloni där nere. Med en lysande flotta på 23 fartyg drog han åstad och lyckades trots stora svårigheter att komma fram samt anlade i december 1583 något söder om det nuvarande Punta Arenas en koloni, där 400 män och kvinnor med nödiga vapen och förråd kvarlämnades och hvilken erhöll namnet »Ciudad del Rei Felipe». För att åt denna skaffa ytterligare understöd afgick han med det enda fartyg han ännu hade till sitt förfogande till Brasilien men möttes här af en serie olyckor, blef tillfångatagen af engelsmännen och kom först sex år senare till Spanien. Under tiden hade de stackars kvarlämnade kolonisterna utstått oerhörda lidanden. Många dogo af hunger och köld; bland de öfriga försökte en del att rädda sig öfver land, men om dessas öde har man aldrig erfarit något, utan det synes visst, att de omkommit i Patagoniens öknar. Af de kvarlämnade kommo blott två eller tre å engelska skepp åter till fosterlandet.

Så slutades det första försöket att kolonisera Magellans-länderna; det skulle dröja länge, innan åter ett liknande gjordes. Men resorna dit voro fördenskull ej slut, ehuru från denna tid spaniorerna gjort föga för vår kännedom om dessa trakter. Redan före Sarmiento hade Magellanssundet passerats af en ryktbar engelsk expedition. Det var Francis Drake, som på denna väg drog ut i hopp att kunna tillfoga spaniorernas handel i Söderhafvet ett afgörande slag. Efter att hafva passerat sundet på blott 17 dagar, en tid som äfven i våra dagar för en seglare är exempellöst kort, kom han ut på Stilla oceanen och återkom slutligen lastad med ett omätligt byte — blott ett