Sida:Från Eldslandet.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48
TREDJE KAPITLET.

söder om Beagle-kanalen, så att denna del jämte Magellans sund är nästan den bäst kända af hela det sydligaste Amerika. Resultatet af expeditionens arbete föreligger i nio stora kvartvolymer, af hvilka åtminstone två band, det meteorologiska och den antropologiska beskrifningen af yaghan-indianerna äro klassiska för alla tider.

En annan expedition hade kort förut besökt samma nejder. Den utgick från Argentina under ledning af den italienske löjnanten Bove, bekant i Sverige såsom deltagare i Vega-färden, och var afsedd att utgöra föregångaren till en stor antarktisk expedition, som dock aldrig kom till stånd. Ehuru större delen af de gjorda samlingarna gingo förlorade, när expeditionens fartyg led skeppsbrott i Beagle-kanalen, medfördes dock åtskilliga intressanta vetenskapliga iakttagelser, särskildt från Staaten-ön.

Dessa voro de sista sjöexpeditioner, som besökt den eldsländska arkipelagen. Dess vidare utforskning, som ännu länge torde behöfva fortsättas beträffande de västliga öarna, har anförtrotts åt Chiles flotta, och man får hoppas, att denna med kraft måtte fortsätta saken.

Nu vilja vi till sist nämna några ord om undersökningen af Patagoniens och Eldslandets inre delar. Patagoniens inre befors redan på 1600-talet i flera riktningar af jesuitermissionärer, hvilka nedlagt sina iakttagelser i flera kartor. En af dessa, från omkring 1650, är intressant på grund af en uppgift från Eldslandet. Nere vid dess sydspets synes teckningen af en man med lång, släpande svans och bredvid inskriften »caudati homines hic» — här finnas människor med svans! Vi se att Darwin hade sina föregångare i uppfattningen af eldsländarne.

Ännu viktigare voro de resor, som af missionärerna, bland hvilka Falkner är den berömdaste, utfördes på 1700-talet. Af öfriga expeditioner i samma århundrade äro de, som leddes af Viedma och sedan af Villarino (1782), viktiga.

Den första utförliga skildringen af Patagoniens natur och invånare förskrifver sig dock från ett långt senare datum. År 1869 gjorde den engelske kaptenen Musters det då ännu mycket vågade försöket att slå sig tillsammans med en patagonisk indianstam, i hvars sällskap han under loppet af tio månader genomred hela landet från Santa Cruz till Rio Negro. I en ytterst liffull berättelse skildrar han sin färd och sina