Sida:Från Eldslandet.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
2
FÖRSTA KAPITLET.

i sitt slag, då jorden för öfrigt på denna breddgrad blott äger några ödsliga klippöar, intresse därför att landets natur bildar den yttersta utvecklingsformen af hela den amerikanska kontinentens, intresse därför att läge och natur göra Eldslandet till den enda åtkomliga och bebodda förgården till de antarktiska regionerna. Och för en jämförelse med Sverige finnes på södra halfklotet intet land, där iakttagelser kunna anses äga sådant värde som i Eldslandet.

Men vid valet af ett reseområde tillkomma många andra synpunkter. Först landets tillgänglighet; men resan fram till Eldslandet är enkel nog, och just nu, då rykten börjat sprida sig om en begynnande kolonisation, syntes tiden vara inne, då man äfven kunde hoppas att få se ett stycke af landets inre. Och vidare mängden och värdet af förut existerande undersökningar. Sådana saknas väl ingalunda från Eldslandet, men det vore ett stort misstag att tro, att dess fysiska geografi vid den tid, då planen till vår expedition uppgjordes, varit ens till sina allmännaste hufvuddrag tillräckligt bekant. I hela den geografiska litteraturen existerade ej en enda notis från hufvudöns centrala delar. En mängd expeditioner ha visserligen besökt de omgifvande farvattnen och äfven gjort landstigningar på kusterna, de allra flesta dock blott i förbigående och mera för att göra samlingar än för att studera landet. Blott en gång har en vetenskapsman med mångsidig geologisk och geografisk utbildning under en längre tid besökt Eldslandet, och det var, när Darwin vistades här under Beagleexpeditionen 1832—33. Men oafsedt att också han blott såg en del af kusterna, så är dock denna tid alltför aflägsen, för att de vunna resultaten utan nyare undersökningar skulle kunna bringas i öfverensstämmelse med nutidens forskning, och man måste på många håll nöja sig med det medvetandet, att på Eldslandet flera viktiga frågor blott väntade på undersökning för att finna sin lösning.

Sist återstod det att taga reda på om det, som redan var kändt om Eldslandets natur, gjorde det troligt, att de resultat man kunde vinna blefve af allmännare intresse. Det var ej svårt att få denna fråga besvarad med ja. På den trånga ytan af 50,000 kvkm. mötas här tvenne diametralt motsatta naturer, begynnelsen till jordens mest storartade bergskedja och till ett af dess mest vidsträckta lågländer. Två folkstammar mötas där, båda lika intressanta till sitt lefnadssätt och sina