når, breder där ut sig ett fält af naken grå lera, här och där afbruten af halfklotformiga tufvor af gröna och rödaktiga saltväxter och beströdd af snäckskal, däribland den stora Voluta magellanica med sina ända till fotslånga skal torde vara de södra hafvens största snäckart. Här och där upptages en fördjupning af en lagun med salt vatten; på våren bilda dessa ofta vidsträckta sjöområden, af hvilka under högsommaren blott spridda rester återstå. Vid deras stränder, likasom där, hvarest vinden fört tillsammans små dynvallar af sand, finner man också en alnshög buskväxt, här kallad »mata negra» (Lepidophyllum cupressiforme), med små tjocka, köttiga blad; den bildar det enda bränsle man kan få i dessa trakter, där inga andra buskar trifvas. Mot öster öfvergår den här skildrade slätten utan gräns i den flera kilometer breda lerbank, som vid ebbtid lägges torr. Upp å den bevuxna marken når hafvet däremot ej annat än i sällsynta undantagsfall vid stormflod med östliga vindar.
Det var en varm dag, ej blott den hetaste bland dem vi dittills haft utan också bland alla som jag öfver hufvud taget varit med om i dessa trakter. Redan på morgonen visade termometern öfver 20°. Hägringar och fata morganabilder äro vid solvarma dagar i Magellansländerna mycket vanliga, och uppe på platån tycker man sig så ofta framför sig se hafvet eller stora sjöar med stränder, omkransade af lummiga träd; men så tydligt som denna dag såg jag dem aldrig. Jag tyckte mig rida i midten af ett cirkelrundt plan, på alla sidor omgifvet af den omätliga oceanen. Men huru vi redo och redo, aldrig kommo vi dock en linie närmare till denna strand. Men hvad är det stora hvita föremålet där borta i fjärran? Kan det vara en plåthydda här ute på lerbanken, eller skulle det vara ett väldigt stenblock; det vore dock ännu märkligare. Och alla de hvita föremålen däromkring, skulle det vara får, som förirrat sig hit ut? Inom kort äro vi där, och se, då ligger där blott en hvalfiskkota och kring den några Voluta-skal. En ensam hafsmås såg ut som ett väldigt, sällsamt djur, men mest egendomlig tog sig vår karavan ut, när jag ridit den litet i förväg och vände mig om för att se efter den. Genom den dallrande, rörliga luften tyckte man sig se ett tag af höga, jättelika varelser, liksom om en rad af gigantiska kameler skridit fram genom öknen. Såg man närmare efter, så voro alla mulåsnorna dubbla, i det den ena stod upp och nedvänd ofvanpå den andra.
