Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146
FOLKNÖJEN SOM FÖRSVUNNIT

spalter text . . . Hvad är det? Jag förbisåg det vigtigaste: »I natt kl. 2 yppades eldsvåda vid Yttersta Tvärgränd å Södermalm. Elden tyckes hafva uppkommit o. s. v. . . . » Och det vet jag ingenting om. Här har jag legat alldeles okunnig i min djupa sömn hela natten! Jo, det har man för att klämtningarna äro indragna. Nu först, kl. half 9 på morgonen, får jag veta, att elden rasat i Yttersta Tvärgränd!

Sådant där är förargligt. Hvad skall man ta sig till?

⁎              ⁎


(1878.)

Eldsvådor förekomma ännu någon gång. Vi ha till och med haft ett par ganska storartade i Oktober detta år här i Stockholm. Men det är ej det samma som förr. Långt därifrån. Man trodde kanske, att de gamla goda tiderna skulle återvända, när man vid Tyska kyrkans brand hörde stadens alla kyrkklockor sättas i rörelse och därmed äfven framkalla stark rörelse öfver alt bland stadens invånare.

»Nå, gud vare lof», sade hr P. — om det var herrn eller frun, kunna vi icke bestämdt uppgifva, men troligtvis var det båda två — »att man åter kan få reda på, när det brinner i sta’n.»

Men så kom den stora eldsvådan i ångkvarnen på Kungsholmen, och då rördes icke en enda kyrkklocka i hela Stockholm, hvarken på Söder eller Ladugårdslandet eller i någon annan stadsdel. Skenet var visserligen så starkt, att det borde hafva upplyst hvar enda människa i Sveriges hufvudstad, att eldsvåda inträffat, men skenet