Då vår Ulla satt sig ner
At sina lockar kamma. Folk och näring Och förtäring
Glömde gubben i sitt qual, Debitorer, Creditorer, Majshus och Fiscal.
* * *
Kring Ullas hjessa pudrad och grann
Nu flög trenne Gracer;
Cytheren sjöng och kärleken brann
Bland lockar, flor och gazer;
En Zephir mot spegeln flög
Fram med en örslef och spada,
Och en ann sin vällukt smög
I lockar och pomada;
Med en tång en Cupidon
I spisen satt och flåsa,
Brydd’ en ann’ i vredgad ton,
Höll på et eldkol blåsa. Lekar, löjen, Qval och nöjen
Skifta prägtigt om hvarann; Krögarn blunda, Mer han grunda, Mer hans hjerta brann.
