Sida:Fredmans Epistlar.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
147


Slog han i verkstan, Pling plingeli pläng,
Så at där darra båd’ fållbänk och säng,
Fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.

* * *

Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens Pålska i Pålen, G dur;
Rundt kring mig satt förståndiga män;
Den drack et stop, et halfstop drack den.
 Men hur det var fatt,
 Slog en af min hatt,
 En ann’ sad’ åt mej:
 Hvad fan angå dej
Pålens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej Pålska, men lär dig en gång
Ha tand för tunga. Pling plingeli plång.

* * *

Hör min Mæcenas, hör hvad som sker:
Jag satt så nöjd och drack mit qvarter,
Talte helt högt om Pål’ns conjunctur,
Veten god’ herrar, sad’ jag, och drack ur,
 At ingen monark
 I världen så stark
 Förmår i sitt land
 Förbjuda min hand
At på min harpa, Pling plingeli pläng,
Och det så länge där finnes en sträng,
Spela en Pålska. Pling plingeli pläng.

Nu
K 2