Sida:Fredmans Epistlar.djvu/237

222

---

---

Den eld som utaf Himlens hand Gör naturens band
I båd våg och land,	Fin.
Brann här; se i vår clenod, Se i detta blod Fröjas ärestod. Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara;
Vid glas vi vår sorgesång förklara.	D. C.

---

---

N:o 66.