Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


261

götiska adjektivet svikunþs (eller svekunþs), bekant, uppenbar. Men äfven betydelsen af denna sammansättningspartikel är icke heller känd[1]. Vi våga således ej förlora oss i några gissningar häröfver. Så mycket torde man likväl af det föregående kunna sluta, att bokstafven T icke är, eller kan vara, radikal i namnet Sviþiód. Det vore nemligen besynnerligt, om Tacitus först, och våra egna förfäder sedan, spårlöst skulle hafva låtit denna bokstaf gå förbi, i fall den, såsom det uppgifves, väsendtligen skulle hafva tillhört namnet[2].

Jornandes (eller Jordanes) anför 2:ne benämningar, hvilka äfven hithöra: Svethans och Svethidi. Den sednare benämningen skulle man kanske kunna försöka att kombinera med Sviþiuda, Svíþiód, och grammatikaliskt återfinna i ett supponeradt götiskt derivatum Sviþiudeis, isl. Svíþýdir ellar Sveþýdir (Svionum viri). Det förra nammet åter, eller Svethans, har i och för sig sjelft en rent götisk form, och skulle i sistnämnda språk regelmässigt återgifvas med Sveþans eller måhända Svíþans. Om bokstafven þ här hör till stammen eller ej, kunna vi ej afgöra, och måste således äfven lemna derhän frågan, huruvida detta namn står i något slägtförhållande till Svethidi, Sviþiód, eller ej. Emedlertid och då folket Svethans af Jornandes uppräknas näst efter Skridfinnarne[3], samt af honom beskrifves såsom bland annat egande utmärkt sköna hästar, skulle man tilläfventyrs för ett ögonblick kunna känna sig frestad att förlägga det till det svenska Norrland och sammanställa det med Taciti ”Sitones” eller ”Sithones” (Svithones?), hvilka enligt hans beskrifning också äro Svionernas granner; men — i hvilket väderstreck? Dock vi vilje ej vidare fördjupa oss bland dessa gissningar utan säkert fotfäste och bestämdt syftemål. — Hvad åter ett annat namnförhållande angår, nemligen det mellan Skythien och ”stora”

  1. Se Glossarium till Ulfilas, af Gabelentz och Löbe. Leipz. 1843.
  2. Medeltidens latinska benämninger Svedia, Svecia ...', hvaraf sedermera Schweden, Sweden, Svède, Svezia a. s. v. i de moderna språken erhållits, skulle vi föreställa oss uppkomma af namnet Svíþiód, genom apokopering af dess sista konsonant, och åtskilliga andra smärre förändringar.
  3. Se Strinnholm, Svenska Folkets Historia, 1 Band. sid. 32.