Svíþiód, synes oss bestämdt afgjordt och klart, att ingen slägtskap mellan dessa båda namn eger rum, ty i annat fall, eller om namnet Skythien hade något gemensamt med den götiska språkstammen, såsom vi hafva anledning att förmoda om namnet Svíþiod, så hade väl den götiske Bibelöfversättaren, som efter sitt språks fordringar ombildar namnen på Greker och Romare (Krekos, Rumoneis), äfven, och med större skäl, haft ett språkenligt namn på Skytherna att tillgå, hvilket han dock saknar. Han återgifver nemligen ordet Skyth med Skyþus[1], hvilken form, i synnerhet genom sin vokal y, som väl i främmande, d. v. s. grekiska[2], men aldrig i inhemskt götiska ord förekommer, tydligen gifver tillkänna sitt icke götiska ursprung. Den slutsatsen må då ej heller synas djerf, om man på sådan grund vågar anse åtminstone de Ulfilanska Göterna under framfarna tider ej hafva egt någon omedelbar beröring med Skytherna, så vidt dessa uppträda under detta namn; ty hvarföre skulle väl den götiske Bibelöfversättaren annars hafva behöft låna en från sitt språks fordringar afvikande benämning på detta folk?
II. Vid förklaringen af Götanamnets ursprungliga
gestalt, befinns vi oss på en långt fastare botten, än vid
förklaringen af Sveanamnet. Man eger här den lyckan att
understödjas af en benämning på Götafolket, hemtad ur dess eget
språk, och från tider, som stå många århundraden ofvanför
all fornnordisk litteratur, och likaledes öfverskjuta alla
skriftliga urkunder från den äldsta högtyska och anglosaxiska
forntiden. I ett från Östgötaväldets tid i Italien ännu bibehållet
fragment af ett götiskt Calendarium, på götiska språket
författadt och sednast utgifvet af Gabelentz och Löbe i deras
förträffliga, nu fullständigt utkomna, edition af Ulfilas,
förekommer på 2:ne ställen Götiska folkets inhemska benämning
under formen Gutþiuda (Götafolk). Här lemuar oss således
primitiva stammen GUT en fast punkt, hvarifrån vi ytterligare
kunna anställa våra undersökningar. Frågan är nu: huru
flekterades af folket sjelft denna kärnstam? Antingen så, at
