Gottlandslagen ofta förekommande gutnisker (gottländsk) = gotneskr (Hvilket i 6:te kap. af Olof den Heliges saga i denna sednare bemärkelse också förekommer). Detta berättigar oss utan tvifvel till det antagande, att det i samma Gottlandslag förekommande folknamnet Gutar, såsom öboerna sjelfva ännu i dag uteslutande benämna sig[1], förutsätter en äldre götisk form Gutans. Vi styrkas ännu mera i denna öfvertygelse genom att i tillägget till samma lag förekommande nomen proprium Guti, hvaraf enligt traditionen Gutar, Gutland (både på Anglosaxiska och Isländska Gotland). Detta Guti = isl. Goti[2] följer alldeles samma deklination, som ofvanför blifvit framställd såsom i forntiden gemensam för Svijans, Svíar, Sviones.
Förflytta vi oss från Gottland till Sveriges fasta land, mõta oss der namnen Öster- och Vestergötland, hvilka omfattas af den gemensamma benämningen Götaland. Då Isländarnes namn på nyssnämnda ö är Gotland, gifva de deremot namnen Gautland, Eystra-Gautland, Vestra-Gautland åt det land, som nu utgör södra Sveriges norra del. Vi lemna derhän, huruvida Isländarnes försäkran att Götaland skulle vara uppkalladt efter en konung Gautr[3], är grundad eller ej. Troligen förhåller sig härmed, som med åtskilliga andra antaganden, t. ex. att Göterna skulle blifvit så benämnda efter ett lika lydande tillnamn på Odin sjelf, likasom ett annat Odins tillnamn, Svidr eller Svinnr, skulle gifvit upprinnelse åt Svea-namnet[4]. Dessa benämningar på folkslag efter föregifna gudomligheter förekomma oss mången gång något misstänkta, antingen såsom blotta foster af en diktande inbillningskraft, t. ex. hos skalderna, eller såsom produkter, dels af rent hugskott, dels af en falskt utstyrd lärdom, utan aktgifvande på hvad historien eller historisk analogt tydligt gifver vid banden; men i alla dessa händelser först efteråt och post festum. Dock,
