Hoppa till innehållet

Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/552

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
539

riddarborg och hvarifrån de ödelade hela omgifvande trakter. Både i Tyskland, Frankrike och England funnos tidtals talrika röfvarhorder, anförda af riddare, hvilka påstodo att deras laglösa lefverne var i fullkomlig öfverensstämmelse med riddarväsendet, emedan det tillät hvarje medlem att strida för egen sak. Så öfverenskommo år 1420 etthundrade åttio riddare att plundra marknadsfolket vid Möllen, icke långt från Lübeck, och den enda slägten Gvitzow förlorade 24 röfvarborgar år 1410, då Fredrik VI blef ståthållare i Brandenburg och företog sig att utrota dessa roffare.

Dessa förhållanden gjorde att de vandrande riddarne blefvo misstänkta, och deras fattigdom ådrog dem förakt och åtlöje. Icke alltid kunde svärdet skörda, och stundom misslyckades äfventyraren och riddaren blef slagen. Då nödgades han sälja häst och vapen och lida all den smälek, som oftast följer fattigdomen. I berättelsen om Gruelan beskrifves, huru hjelten bragtes till armod, förföljdes af sin värd och utsattes för åtlöje och förakt genom sin eländiga utrustning. De ständiga förbuden mot tornerspelen hade ock inflytande på dessa riddare, för hvilka de, såsom vi redan nämnt, voro medel till uppehälle. Genom dryckenskap, hvilken var en af tidens allmännare laster, förlorade de också ofta allt, hvad de egde, och nödgades sälja eller pantsätta sina vapen och dyrbarheter, hvarigenom de ganska ofta kommo i rätt prosaiska bekymmer.

Då härigenom dessa kringvandrande äfventyrare måste förlora i anseende, försökte de rika och mäktiga att draga kring sig en gränslinie, som icke skulle kunna öfverstigas af de andra, och slutligen stiftade man en ny grad inom chevaleriet, hvilken (liksom den af Chevalier) icke egentligen fanns i Norden; nemligen banneret, bannier, banerförare.

Skillnaden mellan en bannier och en bachelier bestod egentligen endast i militärisk rang. Den sednare begagnade en klufven fana, men den förra ett banér, standar, och hans rang var nästefter baronerna eller de stora länsherrarne. Baneret, efter hvilket han erhöll sitt namn, hade en fyrhörnig och aflång eller rektangulär form.