Hoppa till innehållet

Sida:Frey Tidskrift för vetenskap och konst (1847).pdf/553

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

540

Riddaren upphöjdes ofta till bannier endast på det sätt, att härens anförare aftonen före en träffning afhögg spetsarne på den ridderliga fanan, hvarigenom den blef fyrkantig; men han kunde icke erhålla denna värdighet utan att ega medel att uppfylla alla vilkor, som medföljde den. Det ålåg en bannier att till hären medföra minst trettio fullt väpnade män och sjelf underhålla dem. Hvar och en af dessa skulle åtföljas af åtminstone en bågskytt och en ryttare, försedd med båge och klubba, jemte betjening, som fäktade till fot. Emedlertid torde väl icke alltid dessa föreskrifter blifvit så noga iakttagna. Under Carl VII:s tid underrättade honom Frankrikes ädlingar, att deras egendom blifvit så sköflad under de engelska krigen, att de icke längre kunde underhålla det stora antal af män, som skulle utgöra en dylik fänika, och de befriades derifrån för alltid.

Här bör man ock nämna något om de särskilda riddarordnar, brödraförbund och föreningar, hvilka stiftades för vissa ändamål, och hvilka nyttjade särskilda valspråk och drägter. De hade troligen uppkommit af de vapenbrödralag, som riddarne stundom ingingo, och hvilka förbund ansågos för heliga. Dessa vapenbröder svuro förbund för med- och motgång, och det ansågs för ett stort brott att svika sin vapenbroder. De hade gemensamma vänner och gemensamma fiender, och liksom allt annat, som tillhörde chevaleriet, så öfverdrefs ock denna vänskap stundom till en svärmisk ytterlighet, och man fann ofta de mest öfverdrifna bevis på fosterbrödernas trohet mot hvarandra. Den vackra visan om Ames och Amelien, der en riddare dödar sitt barn för att med dess blod bota en vapenbroders sjukdom, beskrifver flera dylika ytterligheter. Utan att uppehålla oss med flera citater, tillåta vi oss endast att hänvisa på de nordiska folksagorna, ty de fostbrödralag, som fordom knötos i Skandinavien, öfverensstämma fullkomligt med denna skildring.

Ett dylikt förbund kunde egentligen endast tvenne riddare ingå, men de talrika ordnar, som hade särskilda mål och afsigter, bildade ett slags allmänt brödraskap för sina många medlemmar.

Tempelherrarne och Johanniterna, samt de tyska Riddarne