göra ett tidsfördrif deraf; det är all anledning att der uppmuntra den.
14. Kälkbackåkning är mera allmänt gängse; äfven der är det åkningen och styrningen, som är det fängslande. Det torde vara skäl i att i en och annan stad, der sådant låter sig göra, hos myndigheterna utverka någon lämplig backe åt skolungdomen.
15. Bränna är ett bollspel hvari sex ynglingar gemenligen deltaga. Det tillgår på följande sätt: Två lika skickliga kasta bollträet mellan sig en gång — på somliga ställen tre gånger — och flytta sedan vexelvis händerna öfver hvarandra; den, som får sista taget och förmår hålla bollträet fast mot tre slag af en mössa, stannar ”inne”. De samma två uttaga omvexlande de af de öfrige, som de vilja hafva på sin sida. Derefter utstakas två bon, ett inne- och ett utebo. Uteboet ligger på ungefär så långt afstånd från inneboet, som medellängden af de spelandes lyror. Af utemännen skall en blifva vid inneboet, ”uppgifvare” (Pl. 11 A), en skall stå mellan båda bona, han kallas klockare, och en skall stå vid uteboet. — Utemännen kunna komma in, antingen genom att taga ett visst antal lyror, vanligen tre, eller genom att bränna. — Hvar och en af innemännen har tre slag. Den, som i början uppträdde som väljare, slår först, de andra i den ordning, de blifvit valda. Den, som slår, kan springa till utemål på sitt sista slag, om det är så bra, att han anser sig kunna hinna dit utan att blifva bränd.
