Sida:Fria Lekar.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6

To play, run, shout, spit, whistle, eat luncheon, make a litter or scrible on the walls or furniture in the classrooms or in the passages.

Man låter ynglingen sjelf snart försöka och pröfva sitt begär efter sjelfständighet med dertill hörande ansvar, hvarföre man icke heller bjuder till att allt för inqvisitoriskt utforska en ungdoms inre. Lärare och uppfostrare förutsätta icke annat än att lärjungen talar sanning, ”öfvertygade att misstro demoraliserar”. Förut åberopade författare anmärker ock, att detta verkar mycket välgörande för sanningskärleken. Han förutsätter visserligen, att äfven engelska gossar vid lägligt tillfälle begagna sig af en och annan nödlögn, men antager likväl, att större delen af dem anser det för ovärdigt att af feghet säga en osanning.

Kamratskapet intager en vigtig plats i dessa uppfostringsanstalter. De äldre gossarne taga hand om de yngre; men i det samlif, som uppstår genom detta ömsesidiga förhållande mellan skolungdomen, skönjer man head-master's och lärares ordnande inflytande, som alltid går ut på att uppehålla traditionen inom skolan, men också att dermed leda och utveckla dess framtid. Vid Harrow gäller: om en känd skolordning våldföres i närvaro af en yngling ur högsta klassen (sixth form), så anses han både af lärare och af skolan i mycket högre grad skyldig, än om han hade varit i den näst högsta klassen o.s.v. Det lär ock vara exempellöst, att icke den yngre