plats och upptaga striden. Såsom allmänna regler gälla, att icke annat än till försvar uppträda två eller flera mot en, att icke ovarnad anfalla någon bakifrån, att icke slå någon som redan är slagen till marken, att icke sparkas; dylikt anses för omanligt och förekommer icke mellan engelsk ungdom, äfven om det icke skulle vara allvar utan blott på lek.
Utom dylika här omnämnda lekar förekommer äfven annan s.k. sport öfverallt i England och äfven i skolorna, der enskilda pris utdelas för de mest ensidiga färdigheter. Dessa öfningar nå sin höjdpunkt vid en s.k. sports-day, på hvilken pristäflingar äro offentligt anordnade. Den engelska ungdomen visar vid detta tillfälle en beundransvärd härdighet och en utomordentlig uthållighet. Men det lider intet tvifvel, att icke mången lofvande yngling dervid anstränger sig långt öfver hvad som är nyttigt, om än intet särskildt fall kan nu uppgifvas. Det är en stor lycka för den engelska uppfostran, att allmänna smaken föredrager de fria lekarna framför dessa öfningar samt att ynglingarne genom lekarna äro nog härdade för att kunna stå ut med dylika ansträngningar. Emellertid uppnå enskilde härigenom en framstående färdighet. Följande uppgift från en sports-day vid Artillerikadettskolan i Woolwich den 20 Juni 1877 kan gifva någon föreställning härom. En lysande och mångtalig allmänhet var inbjuden och frikostig luncheon serverades i den mycket stora gymnastiksalen.
