Sida:Fria Lekar.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

69

medspelare. Hvarje flock bör icke räkna färre deltagare än åtta (8) och icke flera än 16 till 20. Hvarje flock har sitt bo. Mellan båda bona är neutralt område, som till formen är rektangulärt, dess kortsidor utgöra gränser för de båda bona. Afståndet emellan dem är beroende af de lekandes ålder och förmåga. Det bör vara tillräckligt stort att gifva anledning till en liten kapplöpning. Denna lek skall helst försiggå på vågrät mark, och om så ej kan ske, böra bona så utläggas, att deras gränser följa sluttningens rigtning, på det att denna icke må gifva större fördel åt den ena än den andra sidan. I hvilket fall som helst skola de båda stridande draga lott om bon. Sedan dessa blifvit tagna i besittning, skola anförarne vid den utmärkta tummelplatsens långsidor begränsa hvar och en på sin sida ett fängelsemål, liggande till höger om eget bo och sträckande sig tre stora stegs längd från bona. När allt detta är gjordt, så börjas sjelfva leken. — Den genomgående regeln i denna lek är: att den ur bo senare utgångne kan slå (”kulla”) hvar och en, som ur motsatt bo utgått tidigare. Den, som förföljes, kan således bistås endast genom en medspelare, som är ur bo senare utgången än förföljaren. Derför är det särdeles angeläget, att hvar och en har reda på, hvilka som utgått före eller efter honom. I lekens början utgå en och en, men senare kunna flera på en gång utgå. Det är angeläget, att de spelare, som äro i bona, noga iakttaga sina gränser, ty, om de af slarf