Sida:Fria Lekar.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

68

Till målskjutningstafla användes sådana af hopsydda halmflätor, på framsidan försedda med en segeldukstafla, på hvilken målas en prick omgifven af två ringar. Dessa kunna, om man så önskar, målas i olika färger. Ett annat ändamålsenligt mål är en väl lagd och på ena sidan jemnhuggen torfhög, på hvilken fästes en pappskifva försedd med prick och ringar. Om utrymmet medgifver kunna flera taflor anbringas bredvid hvarandra, hvarvid är att iakttaga en viss samtidighet vid skjutningen[1].

Af särskilda minnesregler, uppstälda för bågskjutning, torde vara nog att anföra följande:
1. Nybörjare böra icke skjuta med fullt spänd båge, utan öfva upp krafterna dertill så småningom.
2. Passa aldrig in en pil på strängen om någon befinnes mellan bågen och taflan eller i deras grannskap.
3. Undvik prat och skämt under sjelfva skjutningen, och blif ej otålig öfver andras sätt eller retlig af egna missgrepp.

9. Frilöpning (Barlauf) är en i Tyskland omtyckt lek. Den är i skolan tillämplig egentligen för dess öfre klasser. Då den lekes med uppmärksamhet, är den en liflig och i alla afseende god springlek. Den fordrar snabbhet och vighet samt skärper iakttagelseförmågan. Två lika stora flockar uppträda mot hvarandra. Två goda motspelare (anförare) utvälja växelvis sina

  1. Det bör vara förbjudet att anvanda pil och båge på lekplatser utom på de ställen, som just blifvit upplåtna åt denna lek.