denne »på långt när ej blifvit så känd, som han förtjänar». Efter hans död på slagfältet, hvilken kastade liksom ett försonande skimmer öfver hans obändiga lif, rönte emellertid hans dikter en ganska ifrig efterfrågan och såg tvänne upplagor.
För fyrtio år sedan! Och nu?
Då man på universitets- och lånbiblioteken finner t. ex. Nyboms diktböcker nästan utslitna, ser Beppos »Vallmoknoppar» ut, som om knappast någon handvidrört dem.
Och dock är Beppo en värklig skald, ett värkligt snille; han är som en sällsam mörk vildfågel, en af dessa »svarta svanor,» till hvilka en af vår tids främste diktare ropar: »ut på djupet, svarta svanor, ut, I barn af natt och glöd!»
För att bättre förstå hans diktning behöfs det, att vi förutskicka de få upplysningar om honom, som det, tack vare enskilda personers välvilja, varit oss möjligt insamla, hvarjämte naturligtvis de båda kortare lefnadsteckningar, som redan finnas öfver honom, af oss begagnats.[1]
I hela hans diktning framlyser hans egen individualitet; hans eget lif är grundbottnen, och blott genom att något litet känna hans ensliga lefnadslopp, kan man rätt särskilja de skiftningar, som uppenbara sig i dikten.
Beppo-Sommelius var enligt krigsrullorna född d. 19 okt. 1811 i det natursköna Mörrum i Blekinge, där hans far var prest. Sin första undervisning fick han af denne, men redan vid nio års ålder sändes han till Malmö skola, från hvars rektorsklass han utgick till Lunds universitet, där han först blef student 1829 och snart därpå tog juridisk examen. Från Lund flyttade han till Norrland, där han hos en domare fick condition som notarie. Men inom kort öfvergaf han denna bana och blef militär. Redan 1831 ingick han vid Carlberg, där han således var jämnårig med Braun; dock spörjes härom intet särskildt; ingen sympati tyckes hafva dragit dessa båda i mycket så beslägtade naturer till hvarandra, hvilka äfven hade det draget gemensamt, att de båda voro böjda för slutenhet, båda voro otillgängliga.
- ↑ Af C. Eichhorn i företalet till »Samlade Dikter» af Sommelius, samt af B. Schöldström i Sv. Familje-Journalen 1883.
