Den här sidan har korrekturlästs
220
FRITHIOF.
Björn, du är öppen och glad som Frej,
tapper att strida och klok att råda;
Oden och Tor, dem känner du båda,
Freja, den himmelska, känner du ej.
Icke om Gudarnas makt må vi tvista:
akta dig, väck ej den evigas harm!
fort eller sent hennes slumrande gnista
vaknar i Gudars och menniskors barm.
BJÖRN.
Gå dock ej ensam! din hemväg kan stängas.
FRITHIOF.
Ej går jag ensam, mit svärd följer med.
BJÖRN.
Minns du, hur Hagbart blev hängd i träd?
FRITHIOF.
Den, som kan tagas, är värd att hängas.
BJÖRN.
Stupar du, stridsbror, jag hämnar dig väl,
ristar väl blodörn på Frithiofs bane?
FRITHIOF.
Onödigt, Björn! den galande hane
hör han ej längre än jag; farväl!
