236
uti den Almänna Hushåldningen? Hwad brott wi gjort, som betagit oss Barna-rätt inom Fäderneslandet? Eller om det är så litet bewänt med wåra fattiga lif, at wi med tålamod böra underkasta oss deras försmägtande?
Wi föreställa oss, at den, som i någon sak beswärar sig, tillika föreslår Hjelpe-medel; ty drista wi oss äfwen, som nu komma, at bedja om wåra lif, at föreslå medel til deras bibehållande. Beware oss GUD ifrån, at på minsta sätt wilja betunga Rikets swagare tilgång på Skatter. Wi äro intet så dumdristiga Tiggare. Landets Wäl är wår ögnasten; och med hwad nit önska wi icke, at få utgöra en del til dess nytta!
Wåra öron blifwa ej wande wid nyttiga och alfwarsamma saker, men händelse-wis hafwa wi hört, at Riket är i saknad af närande Lemmar. Här säges i brist af Arbetare wara mycken illa häfdad Jord, och många nyttiga fält aldeles obrukade. Til wår olycka äro wi för späda, at i den delen gagna oss och Landet; men mån ej et byte skulle stå, at förmoda? Den styfwa och starka Bond-drängen kunde ju blifwa wid Plogen, och lämna oss Sy-nålen tillika med många andra lätta Werktyg och Näringar i fred? Kan det wäl klagas öfwer Folkbrist i et Land, där grofwa och starka Karlar bestrida sådana lätta sysslor, som kunde och borde blifwa en rikelig utkomst för alla fattiga och behöfwande Fruntimmer? Nu hindras de förra
