Den här sidan har korrekturlästs
85
Fruktan är mera öfvertalande än förnuftet:
Snillet och talangen, hvilka råkat i ogunst i en lugn tidpunkt, återkallas vanligen i farans dagar.
Den som fruktar allt, tror allt.
I yttersta fara är yttersta djerfhet vishet.
Ingenting är mera vacklande och ostadigt än fegheten. Förfärad vid första motgång, reser den sig med öfvermod vid minsta medgång.
Motgången, som nedslår fega hjertan, ökar modet hos starka själar.
