Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

BROBYPRÄSTEN

EROS, allhärskande gud, du vet nog, att det ofta tyckes så, som om en människa skulle ha frigjort sig från ditt välde. Alla de ljuva känslor, som förena människorna, synas döda i hennes hjärta. Vansinnet sträcker sina klor efter den olycklige, men då kommer du i din allmakt, du livets skyddsherre, och som det starka helgonets stav blomstrar det förtorkade hjärtat.

Ingen är snålare än Brobyprästen, ingen genom ondska och obarmhärtighet mera skild från människorna. Hans rum stå oeldade om vintern, han sitter på omålad träbänk, han klär sig i trasor, lever vid torrt bröd och rasar, då en tiggare träder inom hans dörr. Han låter hästen svälta i stallet och säljer höet, hans kor avgnaga vägkantens torra gräs och husväggens mossa. Ända fram till landsvägen hörs de hungriga fårens bräkande. Bönderna kasta åt honom gåvor av mat, som deras hundar inte äta, av kläder, som deras fattiga försmå. Hans

372