Sida:Gabriel.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

38

önskar mig till att jag i tid har lärt mig sanningen.

Hur har jag kunnat misstaga mig så som jag gjort? Blind har jag varit för den upphöjda livsåskådning, som är eder, som är massans heliga egendom!

Än en gång: jag tackar eder alla, mina vänner, och framför allt dig, som förnekade mig och förde massan till storms mot mig och mot —

Er makt är stor, är den väldigaste, ni kallas folkets röst i dag — i går kyrkans — en annan dag statens — — och ni avgår alltid med segern i edra händer.

Ert omdöme är rättvist och ädelt. I dag fäller ni — en människa till jorden — i morgon dödar ni er granne — med ett enda ord — och man måste frikänna er, ty ni sitter i alla domstolar, ni förkroppsligar rätten i landet och i världen.

Hur lycklig är jag inte att få tillhöra eder, folket!

Jag måste hylla eder, jag måste hylla er och era gudar, som givit er makten och visheten!

EN STÄMMA.

Han hyllar våra gudar!

FLERA STÄMMOR.

Leve vår nye präst, folkets vän!

GABRIEL.

Mina vänner, jag älskar er, jag har alltid älskat